Paneldiskussion: Positiva exempel och framgångsfaktorer för svensk musikutbildning och musikutövande
Det finns i hela Europa tendenser som visar på minskat intresse fram för allt för att utöva de så kallade orkesterinstrumenten. Sverige har en värdefull och rik tradition av sångare och musiker från amatörnivå till högsta internationella nivå. Hur kan vi gemensamt bidra till bibehållen/ökad återväxt och tillse att trenden går i positiv riktning vad gäller framtida rekrytering av musiker och musiklärare – hela vägen från förskola, skola, kulturskola, folkhögskola, musikhögskola samt ungdoms- och amatörorkestrar till professionellt utövande.
Detta skulle behöva konkretiseras och omsättas i praktisk handling. Vad finns det för goda exempel att lyfta fram? Vad görs redan nu som vi kan göra mer av? Vad behöver vi lägga krutet på? Utbilda lärare som kan locka elever? Komma in tidigare med instrumentalundervisning i utbildningskedjan? Hitta nya målgrupper? Bredda rekrytering och/eller utbud?
Förhoppningen med samtalet om positiva vägar för blåsmusikens framtid är således att få fram några gemensamma mål samt bilda något sorts forum för att dela goda/framgångsrika tillvägagångssätt, strukturer och återväxtberättelser med varandra. Ska vi kunna komma till praktisk handling och förändra något i positiv riktning behöver vi samarbeta brett, identifiera vad som redan fungerar och göra mer av det. Vi vill därför bjuda in till ett samtal där vi gemensamt kan hitta utgångspunkter för en positiv utveckling för musikundervisning i allmänhet och flöjtundervisning i synnerhet…
Moderator:
Markus Tullberg är traversflöjtist, verksam främst inom svensk och irländsk folkmusik, lärare på Musikhögskolan i Malmö och doktor i musikpedagogik.
För min del handlar musik och ”musikande” till stor del om att ingå i, och bidra till, meningsfulla sammanhang. Även om sammanhangen må skifta är detta också något som förenar nybörjare och experter, amatörer och professionella, barn och vuxna, och därtill är giltigt över alla genregränser. Det är också därför som jag med stor glädje deltar i denna festival!
I panelen:
Noomi Hedlund är VD och verksamhetsutvecklare för Blåsarsymfonikerna och Musikaliska i Stockholm. Hon arbetar mycket med frågan om återväxt av blåsmusiker. Hon har varit VD och konstnärlig ledare för Festspelen i Piteå samt VD för Dalhalla Opera och driver även produktionsbolaget/agenturen On a Boat Productions. Noomi har studerat flöjt på musikskola, folkhögskola och musikhögskola. Hon tog sin musikerexamen 2011 men lade flöjten på hyllan direkt för att istället bli ”kulturbyråkrat”. Hon är en stolt före detta flöjtist och menar att hon har hela vår utbildningskedja att tacka för mycket.
Jag jobbar med återväxtfrågan för att jag tycker att det bör vara en rättighet att få vara en skapande människa, oavsett bakgrund. Och för att det är kul!
Andreas Ralsgård är aktiv i många olika musikstilar men oftast aktiv på scenen som folkmusiker på flöjt och saxofon i olika duos, trios och kvartetter. I jobbet på Kulturskolan i Landskrona undervisar han i saxofon, klarinett, flöjt, elbas, pop- och rockband och blåsorkester. Andreas tycker det är spännande och givande att mixa musikstilar, instrument och olika sätt att musicera. På Skurups folkhögskola, där han är lärare och linjeledare, utbildar han framtidens folkmusiker.
Både Kulturskolans och Folkhögskolans stora utmaning vad gäller blåsinstrument är rekrytering. Vem vet att det finns blåsinstrument? Vilka är vi som spelar och utbildar? Hur når vi ut till fler människor? Hur får vi elever att fortsätta musicera och bli självgående instrumentalister och kulturutövare? Ska bli intressant att dryfta detta och mycket annat under helgens festival och debatt.
Helena Kahrs arbetar huvudsakligen som flöjtlärare och verksamhetsledare på musikskolan i Skara – Stureplan, men är även flöjtlärare på Musikgymnasiet Västerhöjd i Skövde och verksam som frilansande orkester-, ensemble och soloflöjtist i olika sammanhang. Hon är utbildad flöjtpedagog vid Musikhögskolan Ingesund där hon studerade för Torleif Ander. Under senare år har hon även studerat för Jean Ferrandis, Paris.
Astrid Eriksson påbörjade sina flöjtstudier vid 6 års ålder på Umeå Kulturskola med Suzukimetoden och har sedan fortsatt sin utbildning vid Musikhögskolan Ingesund för Ann Elkjär, Högskolan för scen och musik för Håvard Lysebo och senast vid Royal Conservatoire of Scotland, där hon ingick i Katherine Bryans flöjtklass. Astrid tog sin masterexamen 2021 och deltar i debatten med ett studentperspektiv och sina erfarenheter av att studera tvärflöjt i både Sverige och Storbritannien. Som pedagog har hon även inblick i kulturskolans verksamhet och svårigheter när det gäller rekrytering av blåselever. Som kammarmusiker är Astrid aktiv i Duo Tvärdrag och trion Vind och sträng. Utöver engagemang i ensemblespel framträder Astrid gärna som solist och deltar i tävlingar. Hon har framfört solokonserter med bland annat Norrlandsoperans Symfoniorkester och Royal Scottish National Orchestra.