Sköna maj välkommen!…eller inte…eller jo…

Så här ambivalent inför vårens kanske skönaste mest löftesrika månad tror jag att de flesta lärare på kommunala musik- och kulturskolor känner sig. Vi älskar och fruktar maj. För mig inleddes månaden med en härlig turné med mina blås-kollegor. Vi åkte runt till lågstadiebarn och spelade en liten konsert varpå vi gjorde skamlös reklam för vår verksamhet och det stundande Öppna Huset. Första lördagen i maj öppnades stadens djurpark Parken Zoo, och jag och min orkester bestående av ca 25 barn i 9-12 års åldern var där och spelade. Morgonen bjöd på krispig luft och ca 5-6 grader varmt.                                                                                                                          Ha, tänkte jag, lika bra att de lär sig. Man är inte någon blåsmusiker utan att ha spelat med stelfrusna fingrar och läppar som nästan fryser fast i munstycket! Själv hade jag termobyxor, vinterjacka, mössa och halsduk.

Helgen därpå var det Öppet Hus. Den inledde vi med vår lilla föreställning Jorden Runt där Indie-Anna Jones har grävt upp en konstig låda som tydligen ska tillhöra något instrument…ja, ni fattar. Det är jag som är Indie-Anna.

Jag älskar verkligen mitt jobb, det är nästan aldrig tråkigt. Det innebär så mycket som man inte hade en aning om när man gick på Musikhögskolan, och tack och lov för det. Vi är producenter, roddare, ljud- och ljustekniker, chaufförer, städare, terapeuter, organisatörer, arrangörer, musiker, artister, och ja, så har vi elever också.
Helgen innan Musikskolans vecka tyckte jag i höstas att det var en jättebra idé att dra till Göteborg och springa 2,1 mil.
2,1 mil!!!!
Jag pratar alltså om Göteborgsvarvet. Som längst hade jag innan denna bedrift sprungit 1,3 mil. Plats för ovationer!

Så på stela ben inleddes Musikskolans vecka. Veckan innan hade mina barn haft den dåliga smaken att vara förkylda, något jag hade bekämpat hysteriskt med diverse medikamenter.


Nu kom den, förkylningen med stort F. The cold from hell! I min favoritvecka. Musikskolans vecka. Då är man inte sjuk, då knaprar man alvedon istället.
Och ja, den var lika fantastisk som vanligt, fast jag måste erkänna att min snorfyllda hjärna hade lite mindre tålamod med tonårseleverna som för femte gången frågade:
-När ska vi samlas?
Och jag för femte gången svarade:
-Det står på framsidan av häftet där alla noterna finns.
Eller
-Jag har inga noter med mig!
-Måste man vara kvar på konserten när man har spelat?

Maj månad.
Kyla, sol, värme, regn, skratt, irritation, glädje, Göteborgsvarv och 22 konserter.
Drop the mic!

emmmau

Jag heter Emma-Karin Maurin och är sedan 1998 flöjtlärare vid Musikskolan i Eskilstuna. Jag tog examen från Musikhögskolan i Malmö 1994 varpå jag studerade ett år vid CNSM de Lyon i Frankrike. Jag arbetar på en skola som värdesätter sina lärares spelförmåga såväl som pedagogiska dito. Vi spelar otroligt mycket med varandra helt enkelt, något som jag anser främjar våra elever. Jag tycker det är ett privilegium att ha ett jobb där man i bästa fall får följa människor från barn till unga vuxna och får vara en del av deras utveckling. Sen ca tio år tillbaka undervisar jag även barn i årskurs 2 i musik, något jag inte skulle vilja vara utan. Flöjtundervisning i all ära men att ha en klass i sin hand slår faktiskt allt. Jag ska bl.a. blogga om hur jag från att ha gått med på att vara suppleant i Svensk Flöjt nu arrangerar Flöjtfestival på hemmaplan. Säger kanske en del om hur jag är, jag har lite svårt för ordet lagom…

Alla blogginlägg