Sitter på en turnebuss på väg till konsert. Utsikten mot vackra små byar i Bayern är vacker. Ingen snö i sikte, julen blir nog grön detta år också.
Denna veckan blev stjärnflöjtisten Chiara Tonelli akut sjuk, hon fick ryggskott av att stå på ett snett scengolv i Torino.
(Mahler Chamber Orchestra är på turné och de står på benen genom hela konserten. Det kan vara krävande ibland, särskilt när det handlar om timmar med repetitioner och samtidigt mycket resande. Jag får en telefon om jag kan hoppa in mitt i turnén på tisdag kväll, inga repetitioner.)
Programmet är Beethoven 7a, Tombeau de Couperin och Tsjaikovskys fiolkonsert.
Dagen ser såhär ut:
Frukost på hotellet till kl 09:00. Jag är alltid sen. 08:55 får duga.
Bussen går kl 11:30, jag tar alltid säte längst fram. Som en gammal tant. Som jag antagligen är, då…
Framme vid nästa konsertställe kl 14:00.
Konsten att ta hand om sig själv på ett bra sätt på turné är för mig: Att hitta bra mat snabbt, öva effektivt och sova.
Jag väljer att ta närmaste restaurant, maten är kanongod, dricker en kaffe latte efteråt (inte smart, jag brukar skaka på konserten av kaffet). Living on the edge, haha.
Sen sover jag middag på hotellrummet och övar sen tyst en timme.
På ett hotell kan det vara svårt att hitta tyst sätt att öva;- jag väljer en halvtimme med rebreathing bag (inget ljud men väldigt fint för att få flow på luften) och sen en halvtimme med låga toner. Ingen knackar i väggen från grannrummen,-bra!!!!!
Konserterna i Tyskland kan börja lite senare än hemma i Sverige, det passar bra så jag får tid att göra lite yogaövningar också.

MCOs fina solist leder både öppningsstycket och fiolkonserten. Orkestern spelar ofta utan dirigent, med spelande ledare istället.
Pekka Kuusisto är en av mina husgudar. Han spelar fiol fantastiskt men är dessutom en av de mest kreativa och öppna musiker jag känner.
Han är dessutom helt utan prestige, sätter sig längst bak i andrafiolerna efter paus för att vara med på Beethoven-symfonin!!!! (Konsertmästaren leder symfonin.)
Pekkas spel är naturligt som en finsk älv, hans överskott och idérikedom gör att varje sak han säger till oss sugs opp i våra hjärtan som hungriga svampar. Han är bara kärlek och musik. Som det skall vara.

Konserten går bra, jag är lugn till trots för att jag hoppar rakt in- som tur är blir jag minst nervös när alla andra runt är superbra.
Det känns liksom som att jag lättare kan fokusera på musiken, omge mig med energi och fantastisk musik- och slippa alla tankar på mig själv.
Det är inte alltid så. Som frilansare är det ju så att för varje jobb jag gör, leder det antigen till fler roliga jobb eller tvärt om. Varje ton man spelar är en biljett till framtidens uppdrag. Jag både gillar den känslan och tycker det är lite läskigt. Som fast anställd vet man vad man skall spela i flera år i förtid. Och med vem….
Jag gillar att ha möjligheten till att styra mitt eget liv och inte veta som händer runt hörnet.
Blir det ett par dagar ledigt så blir det nödvändiga andrum och jag kan ta igen lite förlorad tid med min son.
Frihet och glädje. Läskigt och kul. Bra balans, tycker jag!

Gute nacht, alla!

Kommentera

Observera! För att kunna kommentera så måste man vara inloggad som medlem i föreningen Svensk Flöjt.