Flöjtfestival 2019

Dagbok

11/4

Det var en gång en flöjtist som blev uppringd av en valberedning som undrade om hon kunde tänka sig att vara med i en styrelse till en förening som heter Svensk Flöjt. Flöjtisten tvekade, hon var nämligen av den sorten som liksom gjorde allt och lite till, men efter att ha funderat så gick hon ändå med på att vara suppleant…

Första styrelsemötet, (som flöjtisten förvånat noterade att suppleanterna också skulle närvara på) hör hon sig själv säga…Vi kanske kan ha 2019 års flöjtfestival i Eskilstuna…

Och nu sitter jag här, det är jag som är flöjtisten, dan före dan.

Elevernas framträdande är förberett, jag har mätt brandgångar med tumstock på utställartorget, jag hoppas innerligt att inga artister ställer frågor jag inte vet svaret på till denna inte helt rutinerade scenmästaren, Flutenight är bokat på ett såååå coolt ställe, flyglar har stämts, wifi-lösenord framtrollats, mina hysteriskt inringade ”måste gör-noteringar” en efter en strykits. En underlig känsla av att jag just nu befinner mig i orkanens öga infinner sig. Jag är ganska lugn och börjar till och med se fram emot morgondagen.

12/4

Dagen började på ett alldeles strålande sätt med att spela 1:a satsen ur Strauss hornkonsert. En av våra elever på Högre Musiklinjen går ut gymnasiet och på min fantastiska arbetsplats betyder det att vi helt sonika sätter ihop en mini-symfoniorkester åt henne att spela med. Full av Strauss-endorfiner tog jag mig sedan an dagens uppgifter. Resten av styrelsen anlände efter lunch och en väloljad maskin sattes i rörelse, en maskin som inte stannade förrän på söndagskvällen.

Jag vet att jag precis har avslöjat att jag inte hoppade av glädje över att få gå in i Svensk Flöjts styrelse och att tiden fram till festivalen kantades av en hel del ångest och känsla av Why meee!!! Men dessa människor, jag har nog aldrig upplevt en sådan uppbackning och vi gör det tillsammans-känsla. Blir ni uppringda av valberedningen till Svensk Flöjt, tacka ja.

Plötsligt vimlade utställartorget av folk, flöjter för hundratusentals kronor packades upp och festivalen var igång. Kvällens konsert med Åsa Karlberg, Torbjörn Grass, Ralsgård &Tullberg kom att sätta tonen för hela festivalens konserter. Så mycket bra musik av fantastiska musiker vi har bjudits på. Måste erkänna att kvällens uruppförande som inkluderade det makalösa instrumentet grassofon var en favorit. Grassofonens magnetiska sång ömsom slingrade sig ömt, ömsom utmanade traversen. En grassofon förtjänar bara den en egen blogg.

13/4

Först på dagordningen stod Warm up tillsammans med underbara Lisa Nelsen. Att få djupandas lite innan dagen drog igång på allvar kändes som en bra idé.

Denna dag skulle musikskolans elever spela i foajén. Att få hit eleverna var viktigt för mig. Det som skulle kräva så många ord och ändå inte riktigt nå fram, kunde en blick på utställartorget och en sniff av atmosfären fixa i ett kick. Blicken hos de elever som hängde kvar efter konserten gav mig rätt på alla punkter. Med blossande kinder och elevkonserten ur världen anlände jag så slutligen till det stadiet där ingenting kunde få mig ur balans. Larmet tjöt i Norrmansalen – lugn som en filbunke dirigerar jag om hela masterclassen till Konserthallen, Securitas anländer – leende skojar jag om det strulande larmet och får ett leende tillbaka av securitasvakten (!). Ja, det skulle vara Flutenight som fortfarande hovrade sig över mig då. Men väl där efter en magisk kvällskonsert med Lisa Nelsen, Ian Clarke och Tim Carey, och med min första öl i handen var livet riktigt bra. Nu var det bara en dag kvar…som måste klaras av med självförvållad huvudvärk…

 

14/4

Skulle inte vilja påstå att jag var på topp när jag 7.30 larmade av Stålfors men efter kaffe och warm-up, (där jag försökte undvika den alltför djupa andningen) var jag redo att ta emot eleverna som skulle delta i elevspåret. Tre pass, Flutechoir för Elisabeth Gustafsson, Improvisation för Åsa Karlberg och Basics för Gitte Marcusson, lunchkonsert samt deltagande i Avslutningskonserten tillsammans med Ian Clarke stod på deras agenda. Om jag inte har inspirerade elever efter Påsk så äter jag upp min hatt! Vid ett oväntat hål på eftermiddagen blev jag uppmanad att vara med i Festivalens Flutechoir till Avslutningskonserten. Som vanligt var det många som hade varit tvungna att åka hem så den var lite tunnsådd. Oväntat och kul, det blir ju inte så mycket flöjt för oss arrangörer annars.

Med världens bästa, mest effektiva styrelse och med hjälp av gamla elever gick städandet och iordningställandet som en dans och hepp, nu är vi redo att börja planera för framtiden. För att den ska bli ljus; betala er medlemsavgift, kom på festivalen!

 

emmmau

Jag heter Emma-Karin Maurin och är sedan 1998 flöjtlärare vid Musikskolan i Eskilstuna. Jag tog examen från Musikhögskolan i Malmö 1994 varpå jag studerade ett år vid CNSM de Lyon i Frankrike. Jag arbetar på en skola som värdesätter sina lärares spelförmåga såväl som pedagogiska dito. Vi spelar otroligt mycket med varandra helt enkelt, något som jag anser främjar våra elever. Jag tycker det är ett privilegium att ha ett jobb där man i bästa fall får följa människor från barn till unga vuxna och får vara en del av deras utveckling. Sen ca tio år tillbaka undervisar jag även barn i årskurs 2 i musik, något jag inte skulle vilja vara utan. Flöjtundervisning i all ära men att ha en klass i sin hand slår faktiskt allt. Jag ska bl.a. blogga om hur jag från att ha gått med på att vara suppleant i Svensk Flöjt nu arrangerar Flöjtfestival på hemmaplan. Säger kanske en del om hur jag är, jag har lite svårt för ordet lagom…

Alla blogginlägg

Scroll to Top