ATT BLI SIN EGEN LYCKAS SMED

Jag tillhör en generation musiker uppfostrad att insupa mina lärares visdom i föreläsningsform. På musikhögskolans gemensamma lektioner undervisades vi utan att ifrågasätta eller diskutera, vi antecknade, lyssnade, nickade och var så oerhört glada över att ha blivit utvalda att få ta del av kunskapen. Det låter kanske negativt men tanken att kopiera äldre generationers musicerande genom lyssnande var nog med de bästa avsikter. Jag hade turen att under mina år på Det Kongelige Danske Musikkonservatorium få träffa och inspireras av en mängd fantastiska flöjtister varav en del numera bara återfinns på gamla inspelningar. De berättade noggrant om vilket tempo musiken skulle spelas i, var dragningar skulle göras, var agogiken skulle ta plats och så klart var man skulle andas! Vi gjorde naturligtvis alla som vi blev tillsagda och fem år senare stod jag där med en fin examen i bagaget, namn på berömda lärare på CV:t men inte en aning om hur jag skulle klara av att stå på egna ben. Det tog mig många år att våga lita på mitt eget omdöme, att klara av att omvandla osäkerheten till en frihet att få spela som man vill utan någon annans bestämda uppfattning eller åsikt. 

I min roll som orkestermusiker i dag upplever jag att om jag i mina egna  förberedelser har skaffat mig en tydlig bild av hur jag till exempel vill spela en solistisk insats blir jag sällan ifrågasatt av orkestern eller dirigenten. Kanske uppstår det istället en dialog kring musikens karaktär men mer sällan blir jag tillrättavisad. Tvekar jag eller kanske till och med frågar hamnar jag lätt i gamla känslomässiga mönster där andras åsikter alltid väger tyngre än mina egna. Jag kämpar fortfarande varje dag med att våga ta plats, att tro på att just min tolkning av musiken är respekterad och berör … men när jag väl gör det … då blir det faktiskt oftast som bäst.

I dag har jag hittat min metod för att lyckas. Jag älskar att repetera, lyssna på och få inspiration av kollegor men också själva processen av att tillsammans hela tiden upptäcka nya lager i musiken. Den ordlösa kommunikation som vi musiker är sådana experter på, känsliga för minsta förändring som visserligen kan stjälpa men också höja resultatet till den där oförglömliga upplevelsen vi hela tiden strävar efter. Glädjen i att få det att låta bra tillsammans överskuggar helt enkelt den egna prestationens betydelse. Det är orkesterspel för mig! / Malin

Malin Gustavsson

Malin Gustavsson har studerat flöjt på Det Kongelige Danske Musikkonservatorium för Toke Lund Christiansen och Henrik Svitzer. Hon har efter sin examen haft ett flertal längre kontraktsanställningar i svenska operahus och symfoniorkestrar och har under sina frilansår arbetat i de flesta svenska symfoni- och blåsorkestrarna. Malin är sedan 2008 fast anställd som flöjtist i Arméns Musikkår som är den största av Försvarsmaktens tre heltidsanställda professionella blåsensembler.

Alla blogginlägg

Scroll to Top